sånt jag tänkt på idag

• Sista gången musiklekis idag. Nästa vecka vårfest och sen är det över. Känns vemodigt att tiden gått så snabbt- och det här är bara början! Snart sjunger jag väl Flaggan vajar tillsammans med min sjätteklassist. Dessutom kommer vi knappast fortsätta musiklekisen i höst om det är så att jag börjar jobba ( har just fått ett lockande erbjudande om att vikka)

• …hur sjukt roligt det är med kommentarer på bloggen!

• …att andras tankar och erfarenheter ger så mycket perspektiv på den egna tillvaron. Tänker speciellt på Lena och Pamela som båda mist sina egna mammor alldeles för tidigt. Vem är jag då att klaga att jag inte har en partner som gullar med mig på morsdag?

• Skrattat åt mitt spontana svar ”NÄÄ, aldrig!!” igår på frågan ”skulle du kunna tänka dig fler barn”. Det är inte bara det att jag är singel utan också det att jag troligen varit med om en ganska mycket tuffare period med den lilla babyn och den lilla ettåringen än vad folk kan tänka sig. Att ensam ha allt ansvar och ensam lägga ut sin tid och sitt allt. Ja det gör nog att jag just nu inte ens kan tänka tanken på nåt ditåt. Behöver tid att få ta igen mig lite. ( För övrigt tycker jag att det var tur att det var jag som fick frågan för tycker alltid, alltid det är så klumpigtatt folk öppet frågar om barn nr X snart är på väg av dem som är i parförhållanden. Men sånt händer väl bara här på landet!?)

• …att jag förmodligen är den enda typen i universum ( nåjaa, Finland i alla fall!) som kallar sig idrottsintresserad och ändå inte såg en endaste minut av hockey-VM. Men hallåå, hockey på sommarn? VM igen? Hohhoijaaa!

• …att jag fullkomligt älskar detta liv då jag kl 21 kan gå ut på egen terrass och sitta i solen i över tjugo graders värme!

köket som flyttade ut

Vi fortsätter njuta av supervädret. VEM hade trott att jag skulle behöva packa upp fläkten på dessa breddgrader i maj?

Efter musiklekisen idag cyklade en kompis hem med oss för att grilla och hänga här ute på gården. Ja alltså vårt kök har definitivt flyttat ut nu för gott. Diskmaskinen får stanna inne, allt det andra roudar vi ut nuförtiden.

ettåringar överallt

Det goda med att ha barn ( eller hund) är att man träffar och umgås och pratar med en massa mänskor som man aldrig annars hade träffat.

Då vi flyttade hit i höstas kände vi ingen här runtomkring. Nu har vi dagligen date med kompisar; antingen hemma hos nån av oss, i lekparken eller så följs vi åt till klubben.

Idag träffade vi några av dessa kaverin på grannens 1-årskalas. I grannskapet har vi en hel bunt med barn som är födda 2010, 11 eller 12. Inte brist på jämngamla typer alls!

Då fröken själv fyllde ett följde hon anti-socker-linjen. Tyckte det var onödigt att bjuda henne på nåt sött då hon inte ens ville ha det. Numera tycker jag det är ok med bulla och kaka på kalas. Hos mormor kan man nog inte alltid heller undgå bullarna..

Kompisarna fortsatte firandet i sandlådan och med att ställa upp på kompisfoton inför ivriga fotografer.

För övrigt har den här dagen varit helt störtskön igen. Somrigt, soligt, barfotigt och slappigt. Nomnom!

tummen upp för pop-up

Att jag gillar restaurangdagen har ingen kunnat missa. Bland annat här har jag lovordat ett pop up café som vi besökte för ett år sedan.

I vår stad har restaurangdagen än inte nått Helsingfors-mått men en och annan pop up rafla kan man hitta om man är uppmärksam. Idag gick jag och en kompis till ett gårdscafe på andra sidan stan. Den långa promenaden belönades med ett mysigt cafebesök och en gårdsloppis där jag fyndade massor!

Smakade på salta pajer, hemgjord saft och en gudomligt god choko-pistaschmuffins. Nomnom. Nästa gång ordnas restaurangdagen i juli. Är ni med?

whutta week!

Bloggtystnaden beror bara på en sak: solen. Hur skönt är det inte att kunna hänga ute hela dagen; ja vi har till och med bara ätit ute på terrassen. Träffat en massa kompisar, chillat med grannar, varit på cykelutflykter, picknickat och sånt.

Så skönt att inte behöva tänka på barnets klädsel och kunna gå ut utan sjutton lager av plagg. Bilden är från början av veckan; de senaste dagarna har kläderna ännu minskat med hälften.

Har gjort långa cykelturer och hängt en massa i olika lekparker. Kan inte fatta att vår annars så folktomma lekpark nu kryllar av barn och vuxna. Var har alla hållit hus i vinter?

Det enda antiklimaxet med solen och sommarn sim äntligen hittade hit var ett fästingbett jag fick i början av veckan. Vet ju om att de lilla krabaterna finns, men att själv bli biten efter en dag då vi bara vistats hår i våra hoods påminde mig om att vi måste ha fästing-check här hemma precis varje kväll. Numera har vi maratonbad varje kväll – dels för att det är enklaste sättet att kolla fästingläget och dels för att det lilla trollet nog verkligen behöver ett bad efter en heldag i sand, grus och gräs. Bra så!

om att styra sina tankar rätt

Igår var jag glad över att ha människor omkring mig. Min egen mamma som jag kunde överraska och uppvakta, och fammo som var på heldagsbesök hem från vårdcentret. Glad över att ha sällskap av min brorsa och kusiner som kommit för att hälsa på den 92-årige stålkvinnan som firade morsdag för 67:nde gången!

För några månader sedan var jag mitt inne i tankar om att själv vilja slippa hela morsdagen. Då alla sociala medier fylldes med kvinnodagshälsningar och män och sambos som uppvaktade sina respektive med rosor och grejer var jag bara irriterad. ( Till största del nog för att kvinnodagen missuppfattas här, men också för att det ståhejet gjorde mig uppmärksam om att jag är helt ensam med min dotter.) Grubblade på hur kommer att kännas att vakna på morsdagen och mitt i de pessimistiska tankarna tänkte jag fem år framåt och sörjde det att inte kunna ge min dotter den spännande upplevelsen om att i smyg tassa till köket och fixa frulle åt en åtminstone låtsassovande mamma.

Idag känns dedär tankarna mest pucko och egoistiska- men kommer ännu ihåg hur det kändes. Tomt.

Igår tänkte jag inte på det att ingen uppvaktade mig utan var mest glad för att få uppvakta min mamma. En mamma som är frisk och pigg och som är guld värd.

Det är ingen självklarhet att få dela en morsdag med sin mamma. Det är ingen självklarhet att få vara mamma. Tänk att jag mitt i den största tröttheten kan få allt att kännas så upp och nervänt dåligt.

Trots att jag ärligt sagt saknar den andra föräldern och vuxna som inte finns i vårt liv så går livet vidare och sakta men säkert blir det säkert lättare med allt. Känner mig också väldigt kluven då jag skriver om att jag kännt mig ensam- min tanke går till de ofrivilligt barnlösa och hur de månne känner sig just på morsdag. ( Peppe skrev förresten väldigt bra om det.) Vi ska nog vara mest tacksamma för det vi har och inte fokusera alltför mycket på det vi inte har. Vill tatuera det i min panna nu så jag ser det varje morgon jag vaknar och inte glömmer bort det !

om hemresan, Manducans värde och plattan vi inte har

Nu är vi hemma igen. Är typ såhär glad och pigg idag:

Nånää- visst är det lugnt och skönt att vara hemma- men lite deppigt med regn och +6 ju! Kom, finska sommar, kom!!

Vår hemresa startade 02 och då var Manducan värd mer än guld. Bytte blöja och lyfte en sovande flicka i Manducan och således kunde hon fortsätta sova under de timmarna som vi reste till flygfältet. Resekläderna hade hon färdigt på sig ( plus byteskläder i väskan om resandet i Manducan skulle bli svettigt.)

Minimänniskan vaknade dock på flygfältet och 05.00 såg det ut så här. Pojken på bild är en av de nya trevliga kompisarna vi fått- vi skall hålla kontakten med föräldrarna. Att resa med barn har sina positiva sidor och att träffa nya fina typer är alltid kiva!

Den första flygresan med en trött dotter var kanske inte den trevligaste- men sånt glömmer man väl snabbt! Vi sov den första timmen men resten av flygresan ville lill-H inte sitta still. Jag hade med mig böcker, papper, kritor, klistermärken, favoritsmåbilarna, tecknade musikvideon på telefonen, majsbågar, mjölk, frukt, russin och allt som hon vanligtvis lugnt suttit och knaprat på i flera timmar annars. Nu var hon arg om jag försökte få henne att sitta med mig. Ropade, försökte slita sig loss och tystnade först då vi steg upp i gången. Trött men vill inte sova- dottern fick mig att inse att jag måste köpa en IPad eller annan platta inför nästa flygresa. ( Har ni tips på vad jag ska satsa på att köpa? ”Ska” det vara en Apple eller?)

Här har jag just väckt en sovande Hilda innan vi stiger på fortsättningsflyget till slätterna. Hon fick sova närmare tre timmar i resevagnen på flygfältet medan vi gick och åt en god sallad och drack kaffe så det nästan sprutade ur öronen.

Det sista flyget hem gick som en dans med en pigg och glad Hilda som sällskap. Under den en timme långa resan satt hon och vinkade glatt ut genom fönstret och sa ” bai bai bai bai” – hälsningsfrasen hon lärde sig bättre än bra under semestern. Slutet gott, allting gott!

feelisbilder

Fastän jag gillar snö och skidor så finns det nog inget lika avkopplande som sommar och sol och strandliv. Att gå barfota. Att känna solen, höra vågorna och bara slappa.

Älskar den färska maten! Vid den här lunchen fick dillen och grillen mig att drömma om midsommar.

Miniflickan älskar att bada. Hon vill hela tiden vara i vattnet och rör sig själv antingen med armar eller ben som rör poolens botten lite grann. ”Hon simmar ju snart helt själv!” tyckte en annan finsk mamma då hon kollade på hur Hildis rörde sig i vattnet.

Ibland hann vi inte byta om till simkläder innan hon låg i vattnet. Att resa med en snart ett-och-ett-halvt är roligt, men oj så det går undan!

Emellanåt vill Dock nog också den mest spralliga vildingen upp i famn för att pussas och kramas lite.

Här var jag ut och sprang en kväll. Inte helt fel precis!

En vecka i sol och värme går alldeles för snabbt! Bokade en vecka för att Liten är med och visste typ inget om semesterorten- nu vet jag att vi gott kunde ha stannat en månad till!

ett snabbt hejjj

Om du följer mig på Instagram kommer du tycka det här inlägget är tråhååkigt för har inte tid med så mycket annat än att jag tänkte klistra in några instabilder hit.

Resan hittils: perfekt! Skönt, avkopplande, soligt och hela skiten. God mat, trevliga typer ( i och med att vi hänger mycket vid poolen med Hilda the Vilda så känner vi typ alla andra barnfamiljer här. Plus många andra.) semestermooden är på och jag älskar ‘et !!

Hotellfrulle, nomnom, och all annan mat – nomnom. Äter och njuter och äter lite till.

Att resa hit var det bästa beslutet som gjorts på länge! Hälsningar från värmen, glada jag!

är vi framme snart?

En grej som man inte fattar att uppskatta då man bor i Helsingfors är närheten till det internationella flygfältet. Ska man resa nånstans räcker det att man stiger upp ur sin egen säng och tar 615:s buss ut till flygfältet i nåt skede av dagen. Iisi.

Vi har just rest en dag och befinner oss i Vanda. Halva sträckan avklarad, hihii.

Idag reste jag dock med en glad liten Minimänniska och en lika glad mormor till denna. Tågresan gick snabbt- det är skillnad med att resa två vuxna med den lille. Hittills har jag ju alltid tågat ensam med henne och det kan bli svettigt ibland.

Det positiva med att mellanlanda i hemlandet är att just nu tex ha fått umgås en helkväll med fina brorsan. Han dukade upp med middag och mockarutor på balkongen och så besökte vi två olika lekparker i kvällssolen. Liten Hildis var eld och lågor över alla roliga grejer ( trots att perusgungan nog alltid är en hit!)

Dendär känslan att gå i kvällssolen och inse hur ljust det är och hur varmt det är. Hur kan jag ha missat att det är maj ren? I hur djup dvala har jag varit liksom?!

Och den där känslan att ha sällskap till lekparken av inget mindre än bästa morbrodern och mormor- det är också nåt finare än fint det. Själv gick jag några meter efter och allt kändes ovanligt lätt. Tänk att ha vuxensällskap och nån annan som delar ansvaret, tar flickan i famn och springer efter henne då hon försöker rymma. Själv gick jag och sparkade stenar och tänkte på att jag imorgon kommer att va ännu mera avslappnad – imorgon flyger vi till sol och värme! Hur trevligt låter inte det?